Det er et yndigt land

Jag hade några möten på Sjælland häromhösten och såg i kalendern att jag skulle hinna ut och träna på cykel ett par timmar under en morgon. Beslutet togs att racercykeln skulle packas med. Trots att jag hört att man i Danmark har en helt annan syn på cykeln och cykling, var jag ändå inte förberedd. Man kan inte, utan att själv ha provat, i förväg förstå att skillnaden kan vara så stor.

Jag vill således försöka sammanfatta känslan att cykla där det fungerar att cykla. I varje trafiksituation märker man att någon har tänkt till. Cykelbanorna är oftast inte bredare än i Sverige, men asfalten och underarbetet är av samma kvalitet som på vägarna.

Inne i städerna är gångtrafiken separerad. Längs de större landsvägarna finns inte en cykelbana utan två. En på var sida för respektive färdriktning. Vid varje korsning upptäcker man som svensk med förvåning att man faktiskt kan fortsätta på cykelbanan, utan att stiga av cykeln. Inte heller behöver man släpa cykeln över vassa trottoarkanter.

Cykelbanorna upphör inte plötsligt för att sedan återuppstå ur tomma intet. De verkar dessutom sopas regelbundet. När du cyklar på en cykelbana som löper längs en huvudled stannar bilisterna med väjningsplikt och väjer före cykelbanan istället för över cykelbanan.

Køge kommunes gubbar var ute och gjorde underhåll på ett par ställen. Då valde de att med lastbilen blockera endast en tredjedel av cykelbanan. I Sverige låter man konsekvent underhållsfordon blockera hela cykelbanan så att det inte blir märken i gräset.

Kort sagt. Det går att cykla på cykelbanan. Cyklisten blir bekräftad istället för förnedrad. Det går även att cykla säkert i 30 km/h. Det går också att cykla på cykelbana med 23 mm racerdäck utan att ständigt oroa sig för punktering.

Hotellet i Køge som jag bodde på besöktes av tre kategorier eller kundgrupper i ungefär lika delar. Det var affärs-resenärer, konferensgäster samt slutligen touringcyklister från diverse länder, samtliga i övre medelåldern. Det är inte konstigt att vi på svenska hotell endast möter de två första kategorierna. Den tredje kategorin har i Sverige offrats eftersom vi har accepterat att ”den heliga bilen” skall ha tillgång till 25 % av hushållens intäkter. Detta är ju hushållens eget val.

Den tråkiga följden av detta är dock att bilarna tagit över nio tiondelar av stadsbilden i Sverige. Så länge det är på det viset kommer väl ingen hit frivilligt och betalar dyra pengar för kost och logi för att cykla på sin semester?

Sveriges bilister väntar på att ge dem ett varmt mottagande, och jag lånar ett av mina favoritcitat ur Lucky Luke, när banditen Joe Dalton förberedde sig för eldstrid och yttrade: ”Om dom kommer - omkommer dom”.

Men Danmark - Det er alligevel et yndigt land.