Kärnkraften i Stockholm

I Sverige finns en enda kärna, och eftersom vi bara har detta enda nukleus, samlas självklart alla pengar och alla människor på samma ställe. Till och med stålkoncernen Sandvik AB har valt att förlägga sitt huvudkontor till Stockholm, och många undrar väl vad LKAB fortfarande har norr om polcirkeln att göra? Huvudkontoret för LKAB finns dock i Stockholm.
Driver du måhända ett företag som ger utdelning? Har du gjort en bra aktieaffär? Gå till Sheriffen av Nottingham, utan att passera gå!

Sheriffen finns naturligtvis utlokaliserad. Därigenom skapas det några få fogdetjänster även på landsorten. Det är ingenting i jämförelse med den tid då vi fortfarande hade statlig skola och en försvarsmakt. På den tiden kunde man fortfarande känna det som att staten nästan fanns i landet Sverige. Idag har vi bara några få fogdar kvar, och de finns bara här för att driva in skatterna till landets kulturella, mediala, politiska samt finansiella centrum. Sedan finns det även polis, domstolar och länsstyrelser.
Vi har alltså en stat kvar som ska roffa, haffa och straffa. Jo vi har ju länsstyrelser också. De finns till för att ge oss näsbrännor. Resten av staten finns i Stockholm, i landets absoluta kärna.
Nu skriver, jag mycket om kärnan, men det är naturligt när man lever i en av de mest centralstyrda stater som någonsin formerats på denna jord. Nordkorea har antagligen uppnått en ännu högre grad av centralisering, men Sverige har däremot nått längre än Cuba, Venezuela samt ett av Europas verkliga paradexempel; Frankrike. Frankrike är tyvärr inte jämförbart med Sverige.

Ska vi jämföra Frankike måste vi ta ett land med jämförbar folkmängd och makt. Så därför väljer jag att jämföra Frankrike med Tyskland. Bara en snabb jämförelse med avseende på centraliseringsgrad och ekonomisk utveckling. Var finner vi makten på de fyra fronterna i Frankrike? Paris, Paris, Paris samt Paris.
Och i Tyskland? Det kulturella beror helt på vem du frågar, samt därefter är svaren att Hamburg, Köln och München sköter mycket av medierna, Berlin tar hand om politiken, samt att Frankfurt am Main sköter det finansiella.
Jämför vi ländernas ekonomiska utveckling så är den skillnaden lätt att finna också. Den är absolut inte ogooglebar. Vi kommer dock att finna, att kärnkraften icke tjänar landets utveckling.
Då kan vi väl jämföra Sverige med Schweiz också medan vi ändå håller på. I Sverige får man det icke helt oväntade svaret Stockholm, Stockholm, Stockholm och Stockholm.

I Schweiz? Det kulturella blir återigen olika svar beroende på vem man frågar. Medierna är fördelade mellan olika språkområden, medan Bern sköter politiken. Det finansiella är fördelat på börsstaden Zürich och bankstaden Genève. Storföretagens stad Basel är kanske också måhända med på ett hörn.
Vad gäller ekonomisk utveckling ser man även här tydligt att centralismen endast gynnar centrum och dess nukleida invånare.
Landets befolkning får helt enkelt snällt betala, och samtidigt bara öva sig på att tala förnumstigt med diffusa vokaler men med samtliga konsonater långt framme i munnen.
I Sverige är det avgjort bättre att låta som en försörjd översittare än en försörjande undersåte. Detta betyder att det är säkrast att prata väldigt långt fram i truten.

EVENEMANGSSTADEN

Självklart bör vi också nämna att vi i Stockholm har nationens självklara evenemangscentrum både inom kultur, vetenskap, musik och idrott. Nobelfesten är väl det mest lysande exemplet. Nobelfesten skall naturligtvis hållas i Stockholm varje år, så länge det finns pengar i fonden.
Detta ger mycket god PR till hela landet, och landet tjänar mest på att denna fest är så traditionsenlig och pampig som möjligt. Ingen stad i riket kan konkurrera med Stockholm om detta.

Andra institutioner som är svåra att flytta på är Kungliga Dramatiska Teatern, Kungliga Operan samt Sveriges Radios Symfoniorkester. Det får kanske kosta lite att hålla landets fana vajande.
Om vi hoppar över alla nationella muséer som vi också bekostar och går över till idrotten, märker vi att vi nu också en gång för alla gjort staden Solna, belägen inom tätorten Stockholm, till vår fotbollshuvudstad.

Sedan hösten 2012 har vi nämligen fått en ny arena för vår nationalsport invigd i närmsta grannkommunen. Sporten skall helt enkelt ses på Nationalarenan som några tycks tro, är belägen i fotbollens självaste vagga. De senaste världs-spelarna som är sprungna ur landets absoluta centrum är dock tämligen svårgooglade.
Skulle man försöka formera ett manskap utan götalänningar eller skåningar skulle landslaget ha stora svårigheter mot San Marino, världens hittills sämsta landslag. Inget hjälper dock. Självklart bestäms det att nationalsporten både skall ses och utövas på Nationalarenan i Solna. Trots att de byggt stadion där utan att bygga vägar så att människor kan ta sig dit. Stockholmningar i ett nötskal. Allt ska dit, men ingen vet varför!

I den andra stora sporten ishockey spelas världens största turneringar inför tomma läktare i Globen. Läktarna är tomma eftersom stadens invånare är upptagna med att skapa mer koldioxid samt nya tjänster för det oupplysta folket på landsorten. 2012 var det underbart att kunna höra en knappnål falla i en hockeyarena. 2013 var det OK. Man kunde inte höra knappnålen längre...

Enda motgången staden upplevt var inom populärkulturen när någon toka till TV-chef bestämde sig för att lägga 2013 års upplaga av melodifestivalens europeiska final i en liten stinkande håla, belägen i en nyligen ockuperad del av Danmark.
Då något sådant sker är medierna ytterst snabba i världens mest centreralisade konungarike. Detta är stor skandal och naturligtvis oerhört. Denna TV-chef fick löpa fullt förtjänta gatlopp i medierna för att försöka - och misslyckas med att förklara sitt felaktiga beslut.

Men eftersom hon vägrade ta reson innebar detta att samtliga kameror, TV-team och journalister måste förflyttas sextio mil söderut från landets oomkullrunkeliga centrum. Allt detta för att bevaka en händelse som rätteligen borde ha inträffat omedelbart utanför redaktionernas dörrar.
Det förelåg dessutom en stor risk att dyrbara intäkter från denna melodifestival skulle spilla över Öresund och hamna i de giriga danskarnas fickor.
Detta hade jag personligen inga som helst invändningar emot. Stockholm har fått och får ständigt massvis med chanser, men det är helt enkelt så att mycket vill ha mer.
Detta trots att stadens invånare redan är så blasérade med det stora utbudet så att läktarplatserna oftast gapar tomma.

I Sverige har vi helt enkelt en stad som rätteligen anser sig ha rätt att göra anspråk på det hela.

Är det verkligen så vi vill ha det?
- Tydligen inte.

När jag kontollerade resultatet av 2013 års sommarpratare fann jag till min förvåning att flera av dessa inte bodde i huvudstaden. Det var väl ändå en fin gest av Sveriges Radio att dela med sig till landsorten? Endast 72% av sommarpratarna var alltså stockholmare eller stockholmningar och därigenom meriterade samt kvalificerade. Hela 28% var simpla och usla bönder som kvoterats in för att ”bredda utbudet”.
Tack så mycket Stockholms Radio! Förutom en handfull skåningar, och några göteborgare var man till och med storsint nog att låta en del varelser få sommarprata trots att de rentutav var mantalsskrivna i några av våra skogslän.

ETT MONSTER SKAPAS

Birger Jarl var östgöte, men hans kulturella, politiska samt finansiella bas var mera förlagd i Västergötland. Uppland var då en efterbliven del av landet. Han bekymrade sig över detta. Upplänningarna var dels sega i sitt kristnande, men riskerade också anfall från finnar, ester och karelare.

Birger Jarl var dock en framsynt man, och såg en politisk, samt i förlängningen finansiell poäng i att grunda ”Stokholm” vid det lilla fiskeläget Agnafit vid Mälarens utlopp. Detta var synnerligen lyckat eftersom man genom att befästa holmen kunde skydda Sigtuna och andra städer från dessa härjningar.

Vi läser ur Erikskrönikan:

Swerige haffde mykin vaða     -     aff Karelom ok mykin onaða

Þe foro aff  haffuit oc vp i Mäle     -     bade i lugne ok swa i äle

alt hemelika jnnan Swia skär     -     ok optast ä með stylda här

en tyma fiöl þem en þen luna     -     at þe brändo wp Sightuna

Ok brändo þeð swa alt i röþer     -     at þen staðin fik ey än böþer

Jon Erchebiscop wart þer slägen     -     tess war mangin hedin fäghen

Slikan wanda lägde han     -     Birge Jerl þen wise man

han loot Stokholms stad at byggia     -     með dighirt wiþ oc mykin hyggia

 

eþ fagert hwss ok en goðan stað     -     Alla leeð swa giort som han bað

 

Þeð er laas fore þen sio     -     swa at Karela göra þem enga oroo

 

Þen sio er god iak sigher for hwi     -     nyttan kyrkio sokner liggia þer j

 

Ok vm kring sion siw köpstäde     -     þer er nw frögd ok mykin gläde

 

þer för war sorgh ok mykin qwiða     -     aff hedna men þem giorde obliða

Jag undrar ändå vad han tänker idag när han ligger i sin grav i Varnhems Klosterkyrka? Nej förresten jag tror jag vet. Han tänker antagligen:

Mijn Guud! Iak hawer scipat eþ odiuur!

(Oh my God! I have created a monster!)

Det stämmer. En liten del av allt det Birger Jarl skapade, växte sig med tiden till ett odjur. Ordet monster är inlånat senare och fanns således inte med i ordförrådet på 1200-talet. Birger Jarl borde dock inte förebrå sig. Han skapade faktiskt denna stad med de allra bästa intentioner. Genom att ”sätta lås före den sjö”, kunde Mälardalen försvaras.

Den som verkligen satte fart på stadens utveckling var Kung Gustav (den förste). Han kallades under sin levnad aldrig för Gustav Vasa. Gustav var däremot en kung som var mycket mån om statens ekonomi. Namnet Gustav betyder för övrigt ”Götarnas stöd”, (man har mage att kalla oss 60-talister för den ironiska generationen).

Mottot som Gustav I arbetade efter var ungefär som följer:

Visserligen är jag är psykopat, men de är troligen likväl ute efter mig.

Efterhandskonstruktion - Släkten är utdöd, så vem fan ska stämma mig?

Han litade inte på att skatteindrivningen skulle komma att fungera om mer än en stad kunde bedriva utrikeshandel, varpå all handel samt hela statens kontrollapparat helt sonika koncentrerades till en stad, och vi vet ju vilken? Detta skedde någon gång på 1520-talet. På den vägen har det alltså varit sedan dess.
Fröet till detta odjur grundlades således av Birger Jarl, men själva monstret skapades av Kung Gustav. Likväl måste vi undersåtar dagligen förhålla oss till detta faktum att det har skapats. Eftersom så mycket av våra pengar går till detta före detta fiskeläge, är det ju naturligt att det också krävs alltfler människor som flyttar dit och förvaltar intäkterna. Därför ser befolkningskurvan ut som den gör. Stockholms läns invånarantal fördubblas ungefär varje sextionde år.

Reinfeldt skulle nog invända och ange till sitt försvar att Göteborg faktiskt har rätt att bedriva utrikeshandel idag. Då är mitt genmäle så enkelt så att jag endast undrar varför inte Stockholm i något högre grad passar på att göra detsamma. Varför måste vi ha en överhet, som är så fullständigt oförmögen att skapa inkomster till landet?

Vi kan snabbt roa oss med att jämföra Stockholms och Norbottens län:

Norrbottens län står befolkningsmässigt stadigt i stagnation eftersom man där envisas med att producera futiliteter som stål, virke, köttråvaror samt enorma mängder elektricitet och järnmalm.

Stockholms län har däremot en exponentiell tillväxt då man där klarar av att producera inte enbart mediebrus, utan även propositioner, offentliga utredningar, programbuggar, skräpobligationer, cancerogena småpartiklar samt enorma mängder koldioxid.

Trots att stockholmarna tillverkar alla dessa viktiga saker hade det varit lärorikt att låta ett antal långtradare ställas på tvären för att spärra motorvägarna till och från Stockholm. Jag menar bara för att se vem som först ger med sig.
Blir det måhända stockholmarna eller kanske de andra 7,5 miljonerna på landsorten?

Vi andra 7,5 miljoner tvingas dagligen ta del av de tjänster som skapas i detta kyliga inferno, men handen på hjärtat; när åtnjöt du någonsin något livsnödvändigt som var producerat i landets kulturella, mediala, politiska och finansiella centrum? Vem föder egentligen vem?

Detta har andra tänkt på före mig. Redan år 1662 noterade den stockholmsfödde Erik Dahlbergh, helt utan hjälp av långtradare eller vägspärrar följande:

Stockholm ligger på 42 graders longitud och 61 graders latitud i en ofruktbar och karg trakt - så att den icke utan orätt (i detta rike) skulle kunna jämföras med en människokropps mage, som icke tjänar till annat än att taga till sig och förtära vad man ger den, utan att den av sig själv kan frambringa det minsta till sin näring . . .

Vad han egentligen avsåg med dessa kryptiska koordinater begriper inte jag, men att det är kargt har jag förstått.

Vi som inte är stockholmare har ändå bara ett begränsat antal år till på oss att vända utvecklingen. Om tvåhundra år har vi troligtvis en situation där stockholmarna (landets mage) själva representerar en egen majoritet av landets befolkning.
Som var och en förstår kommer situationen säkerligen att vara tämligen outhärdlig, redan innan punkt uppnås.
Jag är till exempel en trogen radiolyssnare och finner situationen så gott som outhärdlig redan nu. Det känns kusligt att hela den tredje statsmakten är koncentrerad till samma ställe. Jag påminns om det varje gång jag inte hör ett kort ö-ljud där det ska var ett kort ö-ljud. Visst får journalister tala sin dialekt, men när alla låter indoktrinerade till en påhittad dialekt, då känns det kusligt.

Jag har också valt att kalla oss andra för landsorten. Även detta är en mycket kuslig beteckning: Detta är dock bara ett av ytterst många verktyg i våra förtryckares verktygslåda.
Det känns också kusligt att vara skattebetalare i ett land som väljer att koncentrera hela sin tillväxt till en enda region. Till en region som inte har möjligheter att föda sig själv. Ordet undersåte har väl aldrig kännts mer aktuellt?
Vi undersåtar kommer då att med tiden i allt högre grad att representera ett särintresse. Vi kommer dock att behövas, och i framtiden kommer vi att behöva arbeta hårdare än någonsin för att föda vårt monster. Det är antagligen förnuftigt att vi på landsorten förbereder våra barn och barnbarn på att emigrera till mera normalt befolkade och decentraliserade trakter.

För att kunna undvika nästa emigrationsvåg, har vi endast att hoppas på är att stockholmarna tröttnar på hetsen, bostadsbristen, köerna samt de farliga partiklarna.
Då kanske staden kan börja dela med sig av staten, makten, medieresurserna och evenemangen. Möjligen kommer också någon VD långsamt börja förstå att det inte är en naturlag att huvudkontoret ska finnas i Stockholm.


ÖVERGÖDNING

Svenskarnas skattepengar används idag för att lägga lök på laxen i landets mest "expansiva region". De riktigt sanna stockholmarna bävar också över denna utveckling, men besluten fattas endast av förortsbor och nyblivna stockholmningar i ljuv förening.
Resultatet är en övergödning av huvudstaden. Vissa tror att detta leder till positiva följdeffekter för hela landet. Dessa effekter kan ingen nykter människa påvisa. Möjligen är det positivt för enstaka markägare i Nykvarn eller Strängnäs, men hur kan detta vara positivt för Skövde eller Skellefteå?

Vår gödsling av landet är likadan som när man låter hunden pinka på en gräsmatta. Platsen som strålen träffar övergöds, så att Solna, Täby, Danderyd och Nacka blomstrar. Alltmedan Stockholm pinas av övergödning samtidigt som resten av landet utarmas.

Nedan följer en liten lista på myndigheter, bemannade av riksens stöttepelare, satta att vaka över oss stackare i landsorten. Detta är således den stora majoriteten av våra statliga myndigheter som verkar från kungliga huvudstaden med närförorter. Övergödningsarbetsplatserna i den delen av landet med lägst arbetslöshet är:
 

PENSIONSMYNDIGHETEN

SVENSKA ESF-RÅDET

MYNDIGHETEN FÖR UTL.INVESTERINGAR I SVERIGE,ISA

ALLMÄNNA REKLAMATIONSNÄMNDEN

INSPEKTIONEN FÖR SOCIALFÖRSÄKRINGEN

RÄTTSMEDICINALVERKET

MYNDIGHETEN FÖR INTERNATIONELLA ADOPTIONSFRÅGOR (MIA)

EKOBROTTSMYNDIGHETEN

FORSKNINGSRÅDET FÖR ARBETSLIV OCH SOCIALVETENSKAP

CENTRALA ETIKPRÖVNINGSNÄMNDEN

VETENSKAPSRÅDET

VERKET FÖR INNOVATIONSSYSTEM

FÖRSVARSEXPORTMYNDIGHETEN

KOMPETENSRÅDET FÖR UTVECKLING I STATEN

KRIMINALVÅRDSNÄMNDEN

MYNDIGHETEN FÖR KULTURANALYS

VALMYNDIGHETEN

RIKSARKIVET

STATENS HAVERIKOMMISSION

STATENS VA-NÄMND

MYNDIGHETEN FÖR VÅRDANALYS

KUNGLIGA BIBLIOTEKET

PATENT- OCH REGISTRERINGSVERKET

POST- OCH TELESTYRELSEN

STATENS KULTURRÅD

STATENS MEDIERÅD

NÄMNDEN FÖR HEMSLÖJDSFRÅGOR

TILLVÄXTVERKET

ERSÄTTNINGSNÄMNDEN

LAGRÅDET

NÄMNDEN MOT DISKRIMINERING

FORUM FÖR LEVANDE HISTORIA

ALKOHOLSORTIMENTSNÄMNDEN

ARVFONDSDELEGATIONEN

FIDEIKOMMISSNÄMNDEN

HÄLSO- & SJUKVÅRDENS ANSVARSNÄMND

KAMMARKOLLEGIET

KÄRNAVFALLSFONDENS STYRELSE

PRÖVNINGSNÄMNDEN FÖR STÖD TILL KREDITINSTITUT

RESEGARANTINÄMNDEN

SKILJENÄMNDEN I VISSA TRYGGHETSFRÅGOR

STATENS ANSVARSNÄMND

STATENS SKADEREGLERINGSNÄMND

STATENS ÖVERKLAGANDENÄMND

STATENS FASTIGHETSVERK

JUSTITIEKANSLERN

RIKSDAGENS ARVODESNÄMND

DOMARNÄMNDEN

NATIONALMUSEUM MED PRINS EUGENS WALDEMARSUDDE

STATENS INSTITUTIONSSTYRELSE

STATENS MUSIKVERK

MODERNA MUSEET

ILO-KOMMITTÉN

NÄMNDEN FÖR STYRELSEREPRESENTATIONSFRÅGOR

REGERINGSKANSLIET

STATENS NÄMND FÖR ARBETSTAGARES UPPFINNINGAR

UNIVERSITETSKANSLERÄMBETET

DISKRIMINERINGSOMBUDSMANNEN

STATENS BEREDNING FÖR MEDICINSK UTVÄRDERING

EXPORTKREDITNÄMNDEN

KONJUNKTURINSTITUTET

ARBETSGIVARVERKET

FINANSPOLITISKA RÅDET

RIKSGÄLDSKONTORET

KONKURRENSVERKET

ÖVERKLAGANDENÄMNDEN FÖR HÖGSKOLAN

SVENSKA INSTITUTET

FINANSINSPEKTIONEN

KRIGSFÖRSÄKRINGSNÄMNDEN

BOKFÖRINGSNÄMNDEN

HÖGSKOLEVERKET

NATURHISTORISKA RIKSMUSEET

POLARFORSKNINGSSEKRETARIATET

DATAINSPEKTIONEN

STATSKONTORET

BARNOMBUDSMANNEN

INTERNATIONELLA PROGRAMKONTORET FÖR UTBILDNINGS-

SÄKERHETS- OCH INTEGRITETSSKYDDSNÄMNDEN

TANDVÅRDS-OCH LÄKEMEDELSFÖRMÅNSVERKE T,TLV

UNIVERSITETS-OCH HÖGSKOLERÅDET

EKONOMISTYRNINGSVERKET

STATENS KONSTRÅD

SKOLVÄSENDETS ÖVERKLAGANDENÄMND

STATENS SKOLINSPEKTION

STATENS FÖRSVARSHISTORISKA MUSEER

REVISORSNÄMNDEN

VERKET FÖR HÖGSKOLESERVICE

STATISTISKA CENTRALBYRÅN

FASTIGHETSMÄKLARINSPEKTIONEN

POSTVERKETS AVVECKLINGSORGANISATION

FÖRSÄKRINGSKASSAN

SIDA

STATENS SKOLVERK

SOCIALSTYRELSEN

NATURVÅRDSVERKET

KRONOFOGDEMYNDIGHETEN

INSPEKTIONEN FÖR STRATEGISKA PRODUKTER

FÖRSVARSMAKTEN

FORSKARSKATTENÄMNDEN

LIVRUSTKAMMAREN OCH SKOKLOSTERS SLOTT MED HALLWYLSKA MUSEET

SKATTERÄTTSNÄMNDEN

ARKITEKTURMUSEET

SVERIGES FÖRFATTARFOND

FORSKNINGSRÅDET F MILJÖ ARELLA NÄRINGAR OCH SAMH

MEDLINGSINSTITUTET

BROTTSFÖREBYGGANDE RÅDET

SVENSKA INSTITUTET FÖR EUROPAPOLITISKA STUDIER

ARBETSMILJÖVERKET (AV)

TULLVERKET

TRAFIKANALYS

KOMMERSKOLLEGIUM

ARBETSFÖRMEDLINGEN

RIKSANTIKVARIEÄMBETET

STATENS HISTORISKA MUSEER

ÅKLAGARMYNDIGHETEN

FÖRSVARETS MATERIELVERK

KUNGLIGA MUSIKHÖGSKOLAN

KONSTNÄRSNÄMNDEN

UNGDOMSSTYRELSEN

MYNDIGHETEN FÖR TILLGÄNGLIGA MEDIER

MYNDIGHETEN FÖR RADIO OCH TV

PRESSTÖDSNÄMNDEN

MYNDIGHETEN FÖR HANDIKAPPOLITISK SAMORDNING

SÖDERTÖRNS HÖGSKOLA

FÖRSVARETS RADIOANSTALT

STATENS INSPEKTION FÖR FÖRSVARSUNDERRÄTTELSEVERKSAMHETEN (SIUN)

FÖRSVARSUNDERRÄTTELSEDOMSTOLEN

TOTALFÖRSVARETS FORSKNINGSINSTITUT, FOI

NÄMNDEN FÖR STATLIGT STÖD TILL TROSSAMFUND (SST)

E-LEGITIMATIONSNÄMNDEN

RYMDSTYRELSEN

STRÅLSÄKERHETSMYNDIGHETEN

GENTEKNIKNÄMNDEN

KAROLINSKA INSTITUTET

SMITTSKYDDSINSTITUTET

SKATTEVERKET

STATENS PERSONADRESSREGISTERNÄMND

KEMIKALIEINSPEKTIONEN

Verk som dessa kan man se som rena basarbetsplatser. Dessa runt 40.000 arbetsplatser konkurrerar inte med de lokala näringsidkarna, utan får sina intäkter från den statliga skatten och all moms vi betalar.
Däremot spenderar slika myndigheter alla sina medel i sitt närområde. Att Tillväxtverket måst anlita Grand Hôtel för att kunna klara av sina personalfester, är i detta sammanhanget rent trams. Alla dessa myndighter förbrukar det mesta av våra skattemedel inom tullarna. Där det är som dyrast!

Alla som arbetar å slika verk behöver någonstans att utföra sitt arbete, sova, mat för dagen, samt transporter till och från jobbet. VARJE arbetstillfälle på en sådan basarbetsplats förser således ytterligare FEM till SEX personer med arbete.

Sedan finns det en lista till som jag inte visar här. Den är inte på långa vägar lika lång, men det är listan över de myndigheter som inte finns i Stockholm.
Dessa finns i orter som Borlänge, Gävle, Norrköping, Uppsala, Sundsvall, Kiruna, Östersund och Härnösand. Sammantaget representerar dessa ungefär en femteedel av våra statliga myndigheter.
Några få finns dessutom så långt söderut som i Göteborg och Karlskrona. I Skåne finns det så gott som inga alls.

Halvdanska rapsodlare, förlåt jag menar skåningar, bör inte anförtros att förvalta rikets myndighet. Dialekt- och ortsnamnsarkivet kan ju inte finnas i Skåne. Däremot är det av yttersta vikt att man har tvenne dialektarkiv i Uppland. Direktören menar att om hon bara finge tio miljoner till så hade hon inte behövt två lokaler inom Upplands gränser, utan även kunde haft något arkiv kvar i de döende landsdelar där det ännu faktiskt förekommer dialekter...

Myndigheterna som finns utanför huvudstaden, eller utanför Uppland, har blivit utlokaliserade.

Det finns således ett unikt ord i vårt språk för det ovanliga fenomenet då en statlig tjänst förläggs utanför tullarna. Däremot saknas det ett ord för det vanligaste fenomenet, nämligen då statliga tjänster tillsätts i Stockholm. Vi skulle verkligen behöva ett namn för detta.

Vi ska nog inte vänta oss alltför mycket under innevarande mandatperiod. Minns att det regeringsbärande partiet gjorde följande val. De tretton moderata ministrarna utgörs av sju stockholmare, fem stockholmningar, och en enda bonnläpp. Bonnläppen från Skåne fick ta hand om migrationspolitiken.
 

Allergisk

Hjälp jag har blivit allergisk! På äldre dagar rentutav. Jag klarar inte längre av att konsumera vanliga svenska medier. Jag får utslag av fördumningen och bristen på insikt. Jag hatar den allmänna, men framförallt den språkliga förflackningen. Framförallt hatar jag det stockholmska navelskåderiet.
Svenska medier produceras i Stockholm av stockholmare och handlar till största delen om Stockholm samt om stockholmare.

Med ovanstående stockholmare menar jag framförallt relativt nyblivna stockholmare. Det finns en del vanliga stockholmare också, och mot dessa har jag konstigt nog inte utvecklat samma allergi. Riktiga stockholmare beter sig oftast som folk gör mest. De kan till och med påvisa spår av humor. De kan dessutom ofta vara nyfikna på landet omkring dem.

Problemet är att de vanliga stockholmarna bara är en liten minoritet i Stockholm. Den stora delen av stockholmarna består av de  nyblivna, som också oftast lider av hybris. Vi skulle kunna kalla dem för stockholmningar för att skilja dem från riktiga stockholmare. Stockholmningar är ofta komplexfyllda individer.
De har ofta flytt från småstäder som de inte kännt sig hemma i. Genom att lyckas i Stockholm hoppas de kunna hämnas på hela den avskyvärda landsorten. Det som inte är optimalt för oss vanliga svenskar, att dessa ynkliga människor idag dominerar stora delar av våra medier, myndigheter, kulturscener, vårt näringsliv samt vår politiska scen.

Särskilt de stockholmningar som kommer från Mälardalen, Bergslagen, Närke, Östergötland samt södra Norrland kan ha en förmåga att anpassa sig blixtsnabbt till förhållandena i vår enda futtiga storstad. Om någon av dem sedan tillåts komma i maktställning, är denna på Kafka-vis, så till den grad, förbittrad över sin uppväxt, att hela landet ska behöva lida för det. De anser sig redan ha sett båda sidorna av landet. De har först famlat i blindo i den jämngråa landsorten, eller förorten, för att sedan ha skådat ljuset i Stockholm. Eftersom Kumla var en hemskt trälig stad att växa upp i, måste ju hela Sverige vara lika träligt. sic!

Sic. Det var fel av mig. En stockholmning från Kumla slutar säga "trälig" långt före denna flyttar till Stockholm.

Det finns andra stockholmningar också, men de är ofta mer beskedliga. Folk från syd, väst, längre norrut och från öarna är nämligen lite bättre impregnerade. De medger ofta att de är i Stockholm mot sin vilja eftersom det är för dåligt med arbeten i Skara, Slite eller Lycksele. De vill till skillnad från de andra inte gärna tala illa om sin forna hembygd.

Jag söker här fördjupa mig i den värsta kategorin av stockholmningar. Den första kategorin. Det är de som aktivt försöker utplåna sin egen ungdom och sin identitet genom att komma på ett eget språk.

Nu avser jag alltså i text försöka beskriva hur eländigt dessa stockholmningar låter när vi stackars lantisar behöver höra på dem. Deras språk hade alltså inget namn ännu. Jag föreslår att vi helt enkelt kallar det stockholmningska.

Om ni undrar hur det låter så är det mest så som reklamen på radion eller teven. Om ni smyglyssnar på två fyraåringar som leker med barbiedockor, kan ni också få en inblick i detta eländiga språk.
Språket låter eländigt, konstlat och fult. Det är inte fult för dem som talar det, men det är hemskt för oss som måste höra det.

Stockholmningar kan absolut inte tillåta några tjocka konsonanter. Allt språk ska krystas fram genom att man pratar så långt fram i truten som bara möjligt. Vokaler får inte vara öppna, utan må vara möjligast slutna. Det viktigaste är dock att konsonanterna är tunna som spindelväv och satta så långt fram i munnen som möjligt.

Jag sade ju tidigare att jag är allergisk mot dem. Det är jag också, så länge de pratar svenska. När de sedan ska prata andra språk på deras Reinfeldtskt "vårdade" vis uppstår däremot en alldeles underbar komik. Att höra stockholmningar göra bort sig på engelska är nästan det bästa jag vet.

"Vi käär abååt de littel piipel" sagt av uppblåst vörldvajd BP-chef
"Iii amm toottalli innosent" sagt av imbecill stockholmninsk Astra-chef
"Vi hävv disgust" sagt vid ett nyligt statsbesök av allas vår före detta täbybo

Iband är dessa varelser medvetna om sitt problem med deras "straxnorromsjöarna" konsonant-tunnhet. Detta leder då och då till de allra mest fabulösa stockholmningska hyperkorrektioner.
En stockholmare eller en stockholmning klarar i regel inte av att uttala ordet viking på engelska.
De säger då "waiking", medvetna om att de allt som oftast pratar åt helvete för långt fram i truten. Detta är god 08-komik. Rikstäckande komik, tack vare TV4, Sverigesradio, SVT och naturligtvis ända ner till djupaste, lägsta Viasat! Stockholmningar är alltså benämningen för dessa våra deskriptiva, landsortens belackare. De själva tror att de verkar smarta, alltmedan vi andra vet att de bara är patetiska.

Stockholmningar har dessutom, i all sin förnumstighet, en tendens att överanvända bokstaven "u". Det är desvärre ökänt att värmlänningar och skaraborgare gärna överanvänder bokstaven "ö". Egentligen är det inte sant. Dessa västliga dialekter har helt enkelt flera "ö". Förutom "ö" finns det även ett annat ljud, nämligen "ô".
Att försöka förklara skillnaden för tondöva människor är ganska meningslöst, så vi hoppar helt enkelt över det. Vad jag däremot vill komma till är att det som stockholmningar är allra mest rädda för är att bli avslöjade som de bönder de egentligen är. De flesta av oss svenskar är bönder eller lantarbetare om man går tillbaka två generationer. Detta faktum vill inte stockholmningar veta av.

Vad kan vara mera bonnigt än att uttala ett "ö" som inte borde vara ett "ö"?  För att undvika detta, har stockholmningar under de senaste decennierna börjat gardera sig. De uttalar helt enkelt inga korta ö-ljud över huvud taget.
Om någon av dessa stackars män i skor ska in och röntgas, säger de hellre att de ska in och runkas.
I Stockholm är det nämligen helt i sin ordning att vara sexuellt avvikande, bara man inte blir avslöjad som stammande ur bondesläkt. De långa ö-ljuden behåller de däremot. Det finns nämligen vissa i Norrbotten som i riktig dialekt har omvandlat långa ö-ljud till u-ljud. Frågan är då om det inte rentav kan vara bättre att chansa på ö-ljud i dessa fall så slippa bli tagen för att komma från Piteå.

För att ingen skall känna sig felaktigt utpekad bör jag nog även nämna att det i vårt land också finns ett flertal dialekter som har korta u-ljud där det orden stavas med "ö". Rospiggar och göteborgare är typexempel på detta. De talar då till skillnad från stockholmningarna dialekt. Stockholmningarna däremot, lever i villfarelsen att de talar perfekt rikssvenska.

Som repetition kan nämnas att perfekt rikssvenska för dem innebär; spindelvävstunna konsonanter långt framme i truten samt diffusa vokaler, med en speciell misshandel av bokstaven "ö". Detta kombineras sedan med fruktansvärda uttal på både engelska och tyska. Stockholmningar är dessutom oftast fullständigt bortkomna när de hör svenska dialekter, eller tydligt talad norska och danska.

Skulle ni vilja ha hörövningar är det bara att slå på SR:s flaggskepp P1, och invänta något av de lite mer pretentiösa programmen innehållande teaterkritik. Där finns bland många andra en fnulig figur som heter Hannes Fossbo. Han tror att han låter intellektuell när han beskriver "murkret" i Shakespeares pjäser. I själva verket låter det som om han befinner sig i en sandlåda i Enköping. Han är dock i gott sällskap. Programledaren har redan hälsat oss "Välkomna till det fursta av hustens program., men innan vi burjar ska vi..."

Bonniers TV4 är också en källa att ösa ur. Damerna som säljer skönhetsmedel, kläder eller tvättmedel i avsnitten mellan de relativt korta filmklippen. Jag menar de där som har hittat på en helt ny "formula". De talar alltid flytande stockholmningska, liksom de flesta övriga aktörer i den sköna staden Stockholms reklamvärld.

Och vi stackars medborgare väntar bara på att Bryssel och Frankfurt ska ta över så att vi någon gång slipper detta förtryck från alla Stockholms nyinflyttade strebrar!