Vi snackar Platt

I norra Tyskland, på det platta landet, bor ett folk som vi lätt känner igen. De är lite mer lika oss än de flesta andra tyskar. Hade de bara varit lite mer lyckosamma under 1400-talet, så hade vi skandinaver idag kunnat lära oss tyska på ett par veckor.

Vi hade dessutom sluppit sitta och fundera på vad som styr dativ och ackusativ, samt följderna av detta. I denna del av Tyskland talar man numera tyska på exakt det sätt som tyska skall talas i TV och Radio. Det konstiga med detta är ju att högtyskan, från södra halvan av landet, vann språkstriden mot lågtyskan, eller Platt som språket kallas idag. Jo högtyskan vann...

Men ifall Martin Luther hade fötts lite längre norrut, hade han kanske valt att översätta bibeln ”op Platt” istället för ”auf Hoch”. Han föddes tyvärr ett par mil för långt söderut, översatte bibeln på ett sydligare språk. På grund av denna slump var samtliga invånare i norra Tyskland tvungna att lära sig ett nytt språk.
Det är på grund av denna lapsus som nordtyskarna av idag talar en renare tyska än de som egentligen talar detta språk. Dessa nordtyskar har fått lära sig språket från grunden. Deras föräldrar talade ett annat språk. I skolan fick de förr via smärtsamma pekpinnar lära sig hur man pratar riktig tyska.
Därför är jag, och många med mig, anhängare till tanken att plattyska inte är en tysk dialekt, utan ett väst-, eller nordgermanskt språk, som talades/talas i norra Tyskland.
De andra tyska dialekterna, är även de särpräglade, och har även de, stora avvikelser mot vanlig högtyska. Men eftersom lärarna och eleverna i t.ex. Sachsen, Hessen, Baden och Bayern själva talade dialekt samtidigt som de skrev högtyska, måste ju dessa avvikelser ses som helt vanliga dialekter.
Dessa sydliga tyskar kunde ju lugnt fortsätta tala sina dialekter, just för att de vann kampen om landets språk.
I samma stund bibeln blev översatt, var Plattyskans öde beseglat. Eftersom avvikelserna i grammatik och ordförråd var alltför stora blev de nordliga tyskarna tvungna att bli tvåspråkiga. Denna tvåspråkighet stod sig sedan i ett antal generationer, men idag är den marginaliserad.
Nu är det enligt undersökningar invånare i nordtyska Hannover och Göttingen som talar den renaste tyskan. Endast i det nordvästligaste hörnet av Tyskland, samt på de nordligaste öarna finns det ungdomar kvar som kan tala med sina mor- och farföräldrar ”op Platt”.

Låt oss då åter drömma att ödet velat annorlunda. Säg att Martin Luther hade varit född 40 km längre norrut. Då hade han antagligen översatt bibeln till Platt istället för Hoch. Vad hade egentligen hänt då, och hur hade detta påverkat oss?
Vi hade antagligen kunnat göra oss förstådda på svenska i Tyskland - dag ett. Vi hade lärt oss att vissa ord skiljer och att ordföljden är olika - dag två. Många ord på Platt stavas annorlunda men uttalas som på svenska.

Stavas olika men uttalas lika              Stavas och uttalas lika

Swien           svin                                   Ting               ting

Schietig        skitig                                 Dag               dag

dit un dat      ditt o datt                           Hasp              hasp

betüüd          betyd(a)                             Slott              slott

Vader           Fader                                 Prat               prat

Schietbüx     skitbyx(a) (fegis)              Snack           snack

gröön            grön                                  klok               klok

fuul               ful (lat eller ful)                stadig           stadig

smaal            smal                                  Moder         moder

Klok är klok, och Schiet är skit, men en Klokschieter är faktiskt en Besserwisser. Tyskarna är tyvärr omedvetna om att Besserwisser egentligen heter Messerschmitt! Men ändå kan vi ju förstå att en klokskitare är en sån som jag.
Sedan finns ju det vackra ordet Schiethuus också. Det uttalas och betyder precis det du tror.

Att plattyskans ljud för St-, Sl- och Sn- är likadana som på svenska kan vara bra att veta. Det heter alltså Stralsund, Rostock och Holsten. Vi behöver alltså inte uttala det Schtralsund, såsom vi fått göra om det låg längre söderut.
Att snacka Platt heter helt enkelt ”Platt snacken”, även om det på senare tid, på många håll, blivit Platt Schnacken, även då man schnackar Platt.
Här kommer så ett sista exempel på plattyska, där den nya plattyska korsflaggan beskrivs. Notera att högtyskan är mer lik svenskan på ordet Himmel. Just här används istället det till ordet Heven som sedan lånats ut till anglosaxiskan och därmed engelskan.

Gröön as Wischen un Feller, geel as Raps un Blamen,

blau as de See un de wiete Heven.

Grön som ängarna och fälten, gul som raps och blommor,

blå som sjön och den vida himlen.

 

Hölp us un gå Flagg wiesen för Plattdüütsch!

Hjälp oss att gå och visa flagg för plattyskan!

källa: www.noordlandflagg.de

Heven! Jag skrev rätt. Anglosaxerna från dagens Slesvig tog med sin plattyska till England. Därför har engelskan fått heaven från plattyskans Heven. I södra Tyskland liksom i Skandinavien har vi kvar vår Gotiska ”Himmel”. Hur språkforskarna har lyckats bena ut östgermanska från, nordgermanska samt västgermanska är för mig ett mysterium.
Uppdelningar som dessa fungerar om man är tvungen att hitta olikheter. Jag föredrar att söka likheter. Då kan man läsa gamla gotiska, isländska och anglosaxiska ordlistor, och känna sig ungefär lika hemma (eller borta) överallt.

Genomfartslandet

Tyvärr använder de flesta nordbor Tyskland endast som ett genomfartsland. Kanske märker de i alla fall hur väl det fungerar i just denna funktionen? Förutom att det tidvis är för mycket folk på vägen samtidigt så måste nog de flesta hålla med om att för en bilist är det en dröm att vara på väg i detta land.
Tyskarna är ett ordningssamt folk, och det förtroende som deras politiker visar dem, tar de hand om på bästa sätt.
Så gott som alla tyskar kör bil på samma förutsägbara sätt. Man sparar inte sina blinkers till högtidliga tillfällen, utan använder dessa om man planerar att svänga, byta fil, eller när man skall lämna en cirkulationsplats.
Ser man ett hinder varnar man dem som kommer bakifrån med varningsblinkers. Denna välfungerande kommunikation är för övrigt förbjuden i Sverige, eftersom man här inte får använda varningsblinkers under färd.
I Sverige har vi alltså utredare, förslagsställare och lagstiftare, som själva inte har en aning om hur man gör trafiken säkrare. Tvärtom försöker de aktivt att försämra säkerheten.

När folk i Tyskland kör bil, då gör man just detta. Med detta menar jag att man kör bil, utan mobiltelefon, utan farthållare och med radion påslagen, eller åtminstone med radions trafikmeddelandetjänst aktiverade. Är det ledigt i högra filen? Ja då blinkar man och går in i den högra filen. Bakifrån kan det komma någon som har bråttom, och då vill man inte ligga ivägen. Backspeglarna slits faktiskt heller inte ut av att tyskarna använder dem, kanske tio gånger mer än vad svenskarna gör.
Informationen i radion är förstklassig. Lyssnar man på den trafikinformation som kommer direkt efter nyheterna varje halvtimme får man väldigt bra information. Detta förutsätter i och för sig att man har rätt kanal inställd. Du skall höra på den nordtyska radion NDR till och med Osnabrück på A1 där du skall välja WDR. Kör också med NDR till Göttingen på A7, där du ska välja HR. Kör du i östra Tyskland börjar du även där med NDR tills du börjar närma dig Berlin. Där väljer du iställer RBB.
Sedan finns MDR för områdena söder om Berlin, BR för Bayern och SWR för Baden-Württenberg. Varje kanal har sedan ett nummer, och detta kan du välja efter eget tycke och smak.
Jag är född på 60-talet och lyssnar helst på NDR2 i norra Tyskland. Helst lyssnar jag egentligen på DLF, som är en renodlad talad kanal. Problemet är att den täcker hela republiken, och det gör tyvärr trafikinformationen också. Då får man inte den pricksäkra information som man behöver för att undvika timslånga stopp, utan bara en överblick över läget på vägarna i hela republiken.

Riktigt moderna människor har ju givetvis allt detta i sina navigatorer. Till er säger jag ingenting. Ni vet ju redan allt.
Själv tycker jag att Europa ska upplevas med den lilla gnutta osäkerhet som kartnavigering och talad information ger. Ska det bara vara bekvämt kan man väl köpa en flygbiljett.

Jag har läst någonstans att samiskan är det språk i världen som har flest unika ord för att beskriva snö. Tyskan är troligen det språk i världen som har flest unika ord för att beskriva bilkö. Jag hoppas inte att du kommer behöva lära dig alla som finns. De vanligaste är Stau, Stockender Verkehr, Reihe, Schlange, zäh fließender Verkehr, och Stop-und-go. Förutom dessa finns det många dialektala varianter samt slanguttryck som radiorösterna tar till för att bryta tristessen, både sin egen och trafikanternas.
När man kör av motorvägen är det i regel inga problem att hitta fina oaser av lugn och gemyt. Varje större by har ett fint pensionat eller ett hotell med Bierstube eller Biergarten.
De kan inte servera allt, men de kan så gott som alltid med stolthet servera god traditionellt lagad mat och lokalt bryggt öl, eller ett vin från trakten. Detta är fan så mycket mer än vad vi klarar av i Sverige.

Känner du dig osäker eller har bråttom, är det kanske lite enklare att hitta motsvarande tjänster utan att lämna motor-vägen. Det är lite dyrare, och inte lika genuint, men det är billigare och bättre än det du med lätthet kan hitta i Sverige.
Apropå billigt. När jag och två kollegor var i Tyskland skulle en av mina mindre beresta kollegor köpa en av rundorna i baren. Det tog tid, då flickan i baren talade tyska och min kollega talade engelska. De hamnade i alla fall i krångel med betalningen. Flickan sade vad det kostade, kollegan uppfattade priset, men hävdade bestämt att han ville betala för alla. Flickan upplyste honom på tyska att det var för alla, men han kunde inte förstå det. För tre euro får man väl maximalt en öl, inte tre? Han upprepade sin önskan och hon upprepade sitt svar. Slutligen frågade han; How much is one beer?
Då höll flickan upp ett pekfinger och röt EIN EURO!!
Detta löste knuten och hon fick en femma för de tre ölen.

I Tyskland föredrog jag tidigare de mellersta och de sydliga delarna av landet. Kanske mest för att norra Tyskland är ganska likt Skåne och Danmark. Det kändes som att det blir lite mera ett annat land där det blir kuperat. Detta har visat sig vara en missbedömning, eftersom smultronställena finns där på samma sätt. Det är bara naturen som är lite plattare. Städerna är inga skånska städer även om det ibland finns gemensamma drag i korsvirket.

På en vanlig tysk vägkarta står det dessutom markerat vilka städer som är; Sevärda, Värda en omväg eller Värda en resa.
I Tyskland är inte lokalpatriotism något fult. Bor man i Freising två mil från München så bor man inte i München. Man är inte heller boende i en förort. Man bor i Freising - Punkt! Till en utlänning kanske freisingbon säger att denne bor i närheten av München, men bara just för att utlänningen ska förstå.
Att bruka jorden och producera livsmedel är inte heller något fult. Att vilja bevara traditioner i vardagen är också helt rumsrent. Man behöver inte heller skämmas för att man inte bor i landets metropol. Ingen gör det eftersom alla tyskar har en egen uppfattning om var denna metropol ligger.

Att något är modernt betyder för en tysk endast att det är modernt. Det finns ingen positiv underton i ordet. Det moderna är övergående, men det gamla kan man alltid söka sig tillbaka till och lita på. I Tyskland är det accepterat att använda modern teknologi i telefoner, datorer och bilar.
Det är dock inte lika självklart eftertraktat att bo i moderna städer eller byar, eller i moderna hus med inredda med moderna möbler.

Jag måste dock ta med ytterligare en anekdot som visar på tyskarnas organisationsförmåga, och hur denna kommer allmänheten till gagn. Det största evenemang jag någonsin bevittnat i Tyskland var Europas Stora Pris i Formel 1, som det året gick av stapeln på Nürburgring. Efter målgången och prisceremonin var det 140.000 åskådare som helt plötsligt och nästan samtidigt insåg att de inte hade lust att stanna kvar på platsen. Det här blir intressant tänkte jag. ”Klockan är över fyra på eftermiddagen, och vi har nästan 100 mil hem. Sedan tar det väl två timmar innan vi är ute från parkeringen...”
Ja jag extrapolerade lite. I Sverige tar det 45 minuter att få ut bilen från parkeringsplatsen efter en helt vanlig hockeymatch.
När vi så vandrade mot bilarna hörde vi en högtalarröst som upplyste oss om att oavsett avsedd färdriktning måste alla följa polismans anvisning tills anvisningarna upphör.

Vi hade nog tur. Vi hade parkerat på den norra sidan om banan, och därför blev vi anvisade att fortsätta rakt ut i denna riktning, norrut från banan. Poliser måste det ha funnits gott om. Vägarna var avstängda i den motgående riktningen så att vi på små landsvägar kunde utrymma området genom att köra tvåfiligt.
En timme efter att vi satt oss i bilen hade vi kört sju mil och befann oss utanför Köln. En helt otrolig uppvisning av den tyska ordningsmakten.

Jo men den svenska polisen finns väl också tillgänglig då en elitseriematch avslutas? De hjälper i och för sig inte till med att slussa ut bilarna. Vår polis gömmer sig istället i buskarna och bötfäller de åskådare som i ren frustration trampar på gasen efter att ha stått stilla på en grusplan i 45 minuter. Här är mottot: Haffa, straffa och skicka stålarna till Stockholm.

Vad har då vi svenskar att vara stolta över? I Tyskland har de inte det likaställdhetsunderskott mellan stad och landsort som vi har. De har däremot kvar betydligt mer av det gamla jämställdhetsunderskottet mellan män och kvinnor.
En familjs inkomster sambeskattas vilket ger ett mycket dåligt incitament för två personer att söka sig ut i arbetslivet. Jag har ännu inte stött på den tyska familj där fadern väljer att vara hemma med barnen för att kvinnan ska kunna göra karriär.

Kindergarten är inte heller rumsrent i alla läger i Tyskland. Det ses av många som ett rent socialistiskt experiment från DDR. Allra värst är denna ålderdomliga syn i CSU-landet Bayern. Många bayrare är helt enkelt stockkonservativa in i märgen, men det finns absolut vanliga CDU representanter som också kan hålla tal som får oss svenskar att tänka tillbaka till tiderna före vårt tidigaste folkhemsstadium.